Khasi Hills
Molnens boning
Platsen och hotet
Meghalaya i nordöstra Indien är en av jordens våtaste platser och en global hotspot för biologisk mångfald. Molnskogen pressas av gruvdrift, skogsbränder, uttag av ved och kol, stenbrott och bete. När skogen glesnar förlorar byarna sitt vatten, sitt skydd och en del av sin identitet.
Metoden
Assisterad naturlig föryngring låter skogen läka sig själv där rotsystemen finns kvar, med berikningsplantering där de inte gör det. Byarna driver plantskolorna, röjer brandgator och håller betesfria zoner — skötseln ägs av dem som äger marken.
Byarna äger skogen
Restaureringen drivs sida vid sida med 59 Khasi-byar.
Byborna sköter plantskolorna, underhållet och skyddet mot bete. Metoden kallas social fencing: byarna stänger själva områden med brandlinjer, patrullering och berikningsplantering — där rotsystemen finns kvar räcker det ofta att låta skogen få vara ifred.
Ur fältet
Khasi är ett av världens få matrilinjära samhällen — kvinnorna bär projektet.
Meghalaya bär också regionens levande rotbroar, formade av flera generationer, och heliga skogar som aldrig fällts — en kulturell botten som gör att skyddet av träden känns självklart.
Vardagsekonomin runt skogen
Självhjälpsgrupper ger kvinnor inkomst via svampodling, grisuppfödning och plantskolor, och bränslesnåla spisar minskar vedbehovet — så att den nyväxta skogen får stå kvar.
Arter i återväxten
- Alnus nepalensis
- Castanopsis indica
- Exbucklandia populnea
- Myrica esculenta
- Pinus kesiya
- Prunus nepalensis
- Schima khasiana
Byggt för att fasas ut
Projektet är gjort för att lämnas över — och byarna har redan tagit över merparten.
Målet har hela tiden varit att skötseln ska stå på egna ben. Plantskolor, patrullering och beslut ligger i händerna på Hima och självhjälpsgrupper; WeForests roll krymper i takt med att kapaciteten växer.
Ett träd i något av projekten,
med ditt namn på.
Räkna på ditt avtryck eller lägg planteringen i händerna på människorna som redan är där.